Reseberättelse: Påsk i Dortmund

Schwedische Borussen är representerade på ett eller annat sätt påvar och varannan match på Westfalenstadion. Hemmamatch mot Eintracht Frankfurt under påskhelgen var inget undantag när tolv medlemmar med svartgult hjärta tog sig till Dortmund. För hälften av oss gick resan ner med en 19-åring som verkligen inte ville återvända tillbaka, en minibuss som pressade sig upp för Hallandsåsen i rasande takt – 57 kilometer/h!

Efter ett par nätter i Köln rullade tåget till Dortmund med varsin Kölsch och mest med sällskap av Fortuna-fans på väg till bortamatchen mot Preußen Münster. Men så fort vi klev ut på perrongen i Dortmund så var allt i sin ordning. En snabb check-in på hotellet, ett inte lika kort besök på fanshopen på Alter markt (kön var lång och kortapparaten gick sönder). Själv slog jag till på en ny tröja efter att ha lyckats med det omöjliga och tvätta sönder min Jakub Blaszczykowski-tröja från ett par säsonger sedan. Men vilket namn att välja då? Tja, Dembélé? Han kanske ryker om ett par år, tyvärr. Aubameyang, Reus? För populärt. Weigl? Det skulle en annan medresenär ha. Men så längst ner på spelarlistan vid tryckeriet så stod det med slarvig skrivstil: #14 Alexander Isak. Medarbetaren gav ifrån sig ett ”Wow” efter att jag uttryckt min önskan. ”Den första?”, undrade jag. ”Nej, den tredje”, svarade han.

Betalt, påklätt och klart. En Kronen i uteserveringen utan för Wenkers är den obligatoriska starten på vandringen mot arenan. Vår Schwedische Borussen-fana och vår egenkomponerade ramsa väckte uppmärksamhet, inte minst från en utländsk tv-journalist som givetvis skulle passa på att ställa några frågor. Dessvärre kom den inte att handla så mycket om vår supporterförening utan efter sprängdådet mot spelarbussen fann journalisten kopplingen till attacken i Stockholm som varit någon vecka dessförinnan. I övrigt var det lugnt i staden och det var ingen skillnad att gå på den här matchen mot någon tidigare. Fotbollen och Dortmund lever vidare som vanligt, oavsett om det är någon som vill sätta käppar i hjulet.

Efter Wenkers gick promenaden upp mot Burgermeister Lindemann, ett klassiskt tillhåll innan matcherna på Lindemann Strasse, och ett par timmar senare var vi på plats. Andra etage, Südwest-ecke. Nu var det dags.

Eintracht Frankfurt har imponerat den här säsongen men nog förväntade vi oss en seger till den här matchen. Och det började bra – Marco Reus slog till i sin comeback redan efter 3 minuter. Gästerna, med gott stöd från Nordtribüne, kvitterade men då vaknade greken till. Sokratis fintar och bombar in ett skott i det bortre hörnet. Är det något man förmodligen aldrig kommer få uppleva igen är det nog just det. Med stämningen på topp kunde Pierre-Emerick Aubameyang fastslå slutresultat till 3-1.

Efter matchen spatserade hela gänget vidare till Reiterstall, ridstallet ett stenkast från arenan, vilket är mycket roligare och renare än vad det låter – även om det faktiskt finns hästar. Här mötte vi gamla goa’ bekanta, den tidigare styrelsemedlemmen Suvi Lappalainen, nu bosatt i just Dortmund, och ett gäng galna britter från Newcastle. Härifrån fortsätter sedan turen ner samma väg som man kom och gemenskapen de svartgulklädda emellan är lika vacker som vanligt.

Resan avslutades sedan med ett besök i grannstaden Bochum och den inte allt lika bra eller uppmuntrande matchen, Bochum – Greuther Fürth. Men visst fann vi en Dortmund-koppling även där. Thomas Eisfeld, tidigare i just BVB, gjorde målet när Bochum vann med 1-0.

Hur det blev med hemresan efter att den kära bilen gett upp? Ja, det blev till att snabbt hitta ett tåg till Kiel efter att ha fått beskedet om bilen på morgonen. För 90€ en ändå bekväm resa till färjan, och nästa gång tar vi kanske tåget i stället.

Andreas Holm

 1,612 total views,  1 views today