Reseberättelse: BVB – Hoffenheim

Den 6 maj var det dags för fem norrlänningar och tre skåningar att förenas i ett gemensamt syfte: att heja fram Tysklands mest genuina och älskade fotbollslag på hemmaplan.

Att resa från Örnsköldsvik till Dortmund var ett äventyr i flera etapper med bil, tåg, övernattning, buss, flyg och sedan taxi eller tåg från Düsseldorf till Dortmund. Att ta sig från Skåne och Stockholm innebar en del restid även det, men som alltid var det värt all tid och möda. Vad som inte går att undgå är hur det kvittar om det är första eller tjugonde gången man besöker den gamla industristaden i norra Tyskland: för oss alla var det med samma  förväntansfulla fjärilar i magen som vi på fredagen steg ur taxin i den gulsvarta staden: vissa för allra första gången, vissa för 6-7 gången och vissa för tja, låt oss säga tjugonde gången eftersom det korrekta antalet är omöjligt att räkna vid det här laget.

För oss som varit på matchresa på just denna destination tidigare var lunchstället ett kärt återseende: Mi Piace med den alltid så varmt välkomnande ägaren som inte talar ett ord engelska men stolt pekar på vår Schwedische Borussen-halsduk som hängt på restaurangens vägg ett antal år nu.

Denna första av fyra dagar i Dortmund hann vi även med att köpa oförsvarbart många vinylskivor i Dortmunds olika skivbutiker, äta en fantastisk middag på favoritrestaurangen Hövels (vars popularitet tyvärr stigit så mycket de senaste åren att det krävs en bordsreservation i förväg) och såklart ett, som alltid, ganska långt besök på Fan Welt ute vid arenan där det inhandlades Dortmund-kläder, presenter, skor, handdukar, glas och muggar, små drycker – ja, lite allt möjligt.

Men nu till matchdagen: lördagen den 6 maj. För att ge förstagångsbesökarna bästa möjliga upplevelse ville vi förstås hinna med flera dryckesstopp varav Wenkers på Alter Markt brukar vara ett stående inslag, men då man är ett gäng på åtta personer är det inte alltid så lätt att hålla tidsschemat med frukost, shopping och dryck så vi hann bara med en liten, intim pub där stans fotbollsstammisar håller till innan det var dags att påbörja promenaden mot arenan. Det är inte helt lätt att lyckas pricka in nästan 20-gradig värme och solsken på matchdagar i den här staden (med tanke på att ligan har uppehåll under årets varmaste månader) men det gjorde vi idag.

Vi var framme vid arenan i ganska god tid då vi inte ville bli stående i köerna allt för länge på grund av längre och noggrannare säkerhetskontroller som införts efter attentatet mot spelarbussen ungefär en månad tidigare. Men vi stod inte i kö mer än ett par minuter så vi hann köpa öl och currywurst i lugn och ro där inne samt verkligen njuta av uppladdningen i att se den makalösa gula väggen fyllas på, dras med i de glada sångerna och se spelarna komma ut på planen.

Var vi nervösa? Det kan ni lita på.

Även om det ”bara” var tredje sista matchen för säsongen så kändes det som att det här var en av de viktigare matcherna trots allt eftersom det var just tredjeplacerade Hoffenheim vi skulle möta. Stämningen var på topp och vi fick njuta av 90 minuter spännande fotboll mellan Dortmund och Hoffenheim där hemmalaget verkligen kämpade på trots en minst sagt undermålig domarinsats som även tyska tidningen Kicker gav allra sämsta/lägsta betyg. Euforin var verkligen total när Marco Reus gjorde ett tidigt mål i matchen (4:e minuten), och även om Pierre-Emerick Aubameyang snöpligt nog missade en straff och Hoffenheim satte en tveksam sådan, så kunde vi glatt sjunga, skrika och jubla när slutsignalen ljöd eftersom Aubameyang hade satt ett avgörande andra mål för BvB i den 82:a minuten.

Att det innebar att vårt kära Dortmund därmed kunde klättra förbi Hoffenheim och inta tredjeplatsen gjorde att vi nog blev lite extra hesa. Det är märkligt egentligen vad fotboll kan göra med en, det var vi nog alla överens om när vi som på moln traskade in mot centrum igen i solskenet och firade kvällen lång med lokal öl och snaps, många skratt och stora schnitzeltallrikar. Resan avslutades med stadsfest i Dortmund med lite lokal musik på olika platser runt om i staden, samt med att vi såg Dortmund II, amatörerna, i ett fortsatt soligt och varmt väder på stadion Rote Erde. Om än den matchen mot Alemannia Aachen var mållös så var vår resa allt annat än det och vi kunde alla, skåningar som norrlänningar, komma tillbaka till Sverige med en stor samling varma minnen och en längtan om att få göra om det här äventyret väldigt snart igen.

 

Skriven av: Viktoria Sundin

FB_IMG_1494587848679

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *