”Borussia Dortmund hat die Pleite zunächst abgewendet. Die Anleger des Fonds, dem das Dortmunder Westfalenstadion gehört, stimmten dem Sanierungsplan des Vereins zu 10. März. Borussia Dortmund muss keine Insolvenz anmelden.”
Så löd rubrikerna i tidningar den 14 mars 2005, fordringsägare och banker osv. hade godkänt den plan föreningen lagt fram för att undvika konkurs. Vi pratar om endast 14 år tillbaka i tiden.

Men låt oss backa tillbaka ytterligare 10 år för att förstå vad som förorsakade den otroligt stora skulden på närmare 2 miljarder svenska kronor: BVB vann mästerskapet 1995 och följde upp med att vinna en ny titel 1996 och som kronan på verket vann vi CL-finalen i München mot Juventus 1997. Det fanns många bra spelare i detta lag men de flesta av dem hade vi köpt upp relativt billigt och ekonomin var under kontroll.

Efter vinsten av CL blev lönerna högre och klubben började köpa dyra internationella stjärnor med höga löner. Som exempel kan man nämna Amoroso för 20 miljoner, Jan Koller för 10,5 miljoner och Ewerthon för 7,5 miljoner. Transferfönstret 01/02 innebar 47 miljoner euro minus, vilket var väldigt mycket på den tiden – vi kan jämföra med lönenivån på spelatruppen för det lag som vann Klopps första ligatitel: 66 miljoner. Vi köpte Torsten Frings och Evanilson – spelare som fick höga löner. Kortfattat så hade vi en obalans mellan inkomster och utgifter.

Under åren från de två raka mästartitlarna och CL-titeln fram till att vi nästan gick i konkurs vann vi ligan 2002. Man ska också ha i minnet att vi var nära en konkurs även i mitten av 80talet. Klubben ändrade sedan strategi, man behöll sportchefen Michael Zorc och anställde Hans-Joachim Watzke som klubbchef, vilket visade sig vara en av klubbens bästa värvningar genom tiderna. Den nya klubbchefen införde en ekonomi i balans och en långsiktig strategi som går ut på att hitta unga lovande spelare och framför allt betala av lån och sänka kostnaderna i relation till inkomsterna.

BVB sanerar sakteliga ekonomin och 2008 kommer det att visa sig att klubben tar in en person som ska visa sig vara en rejäl lyckträff. Jürgen Klopp tas in som tränare efter att ha haft en spelarkarriär och en tränarkarriär i Mainz. Det visar sig att vi hade lyckats ta in en av världens förmodligen bästa tränare genom tiderna, efter succén i Dortmund gör han ju samma resa med sitt Liverpool och gör det laget oerhört bra liksom han fick göra för vårt lag.

Sebastian Kehl hade kommit till klubben 2002, och han är för mig en spelare som förkroppsligar precis allt som BVB står för, kanske inte den bästa spelaren vi haft men en av dem som lyft laget och varit en ledare på och utanför planen i många år. Samtidigt som vi sålt av flera av stjärnorna som kanske inte lyckades så bra blev vi av med höga lönekostnader och tog in bland annat Neven Subotic billigt och lånade Mats Hummels som sedermera köptes för 4 miljoner euro. Dessa båda unga backar kommer att spela en betydande roll för det lag Klopp bygger upp, vi flyttar upp den egna junioren Mario Götze och vi köper den okände polske anfallaren Lewandowski för 4,75 miljoner och den unge japanen Shinji Kagawa nästan gratis. Vi köper en ung Gelsenkirchen-kille från Nürnberg vid namn Ilkay Gündogan och Ivan Perisic, båda dessa för i sammanhanget blygsamma 5,5 miljoner euro.

Vi skapar helt enkelt ett av Europas bästa lag med små medel och en liten budget. Klopp gör samma resa som 95 med dubbla guld och den skillnaden att det tredje året förloras CL-finalen.

Allt borde vara guld och gröna skogar men att ha ett världslag med eftertraktade spelare och en lönebudget som ett av dessa år var 66 miljoner euro samtidigt som Tysklands största lag samma år hade 200 miljoner euro att lägga på löner ger ju självklart upphov till att spelare söker sig dit där de får bättre lön.

Åren efter CL-finalen blir tuffa, vi värvar återigen en spelare som kommer att bli en av Dortmunds största legender genom tiderna: Marco Reus. Han får spela en episk CL-höst med sin kompis Götze, men den unge Götze lockas av Bayerns toner om en mångdubblad lön och spel i en klubb som kan köpa dyra spelare. Även Robert Lewandowski försvinner till Bayern, vilket visar hur stor skillnaden är i ekonomisk styrka mellan de två klubbarna. Det som dock har börjat märkas är att vi nu är riktigt mycket större än de klubbar som varit nära oss – Schalke, Mönchengladbach, Leverkusen m.fl. är rejält akterseglade när det gäller omsättning och vi har utan tvekan skapat ett glapp till övriga och är lika klara tvåor som Bayern varit ettor. Klopp förvinner efter en usel höst men vi har lärt oss av historien och ledningen behåller sin strategi.

Vi får in en ny otroligt skicklig tränare i Tuchel som dock har svårt med personkemin till både ledning som spelartrupp. 2013 köper vi en spelare som särskilt efter Lewandowskis flytt blommar ut – Pierre-Emerick Aubameyang – för endast 13,5 miljoner euro. Han vinner skytteligan ett år och blir en makalöst bra anfallare, även Auba försvinner men för honom får vi sedermera 63 miljoner euro. Vi köper en ung fransk lovande spelare som heter Ousmane Dembele. Han kanske är den avgörande orsaken till att vi vinner cupen, han är lite lattjo och spelar TV-spel, missar träningar och strejkar sig iväg, dock får vi med bonusar upp mot 140 miljoner euro vilket är en bra förädling på ett år.

I vår akademi kommer det tidigare en 15-årig kille som blommar upp – Christian Pulisic, som nu sålts för 64 miljoner euro.
Efter Tuchel kommer det en tränare som visade sig inte vara redo och med nöd och näppe genomlider vi ett hemskt år. Lucien Favre kommer in och vi spelar som ett av Europas bästa lag under hösten 2018, för att sjunka ihop och verkligen förlora ligatiteln. Året är dock en klar fingervisning att vi är på G. Vi har en talangfull trupp, dock en aning tunn på bredden och det hårda matchandet tog ut sin rätt.
Under hela den här perioden hörs mycket ”skrik” från supportrar om att vi borde köpa den och den. Tänk dock på var vi kommer ifrån och att vi gjort resan mot konkurs vid två tillfällen. Watzke är en gåva för klubben, som håller sin strategi år efter år.

Nu 2019 sitter vi med en komplett trupp, kanske inte av världsklass rakt igenom men för första gången någonsin har vi långtidskontrakt på en hel startelva! Vi kan ägna ett helt transferfönster åt att förstärka såväl spets som bredd. Vi kommer även nästa sommar att ha den möjligheten att förstärka.

Vi har under detta fönster köpt Nico Schulz för i sammanhanget billiga 25 miljoner, han är Tysklands klart bästa vänsterback och förstärker på en position där Marcel Schmelzer efter många fina år inte räcker till längre. Vi har köpt Thorgan Hazard för en i sammanhanget billig penning – en mycket bra förstärkning jämför med att ha satt in en formsvag Jacon BruunLarse eller ingenting under våren. Här har vi en kille som levererat i ett svagare lag än vårt och i ett starkt landslag.

Vi har köpt tillbaka Mats Hummels – ett klart avsteg från vår vanliga strategi men efter det lyckade köpet av Witsel har den sportliga ledningen lärt sig nyttan av toppspelare med ålder och rutin. Hummels har utöver detta ledaregenskaper – vår tidigare lagkapten är som precis som Reus en pådrivare och en given ledare i försvaret.

Julian Brandt ett bollgeni som är ung och en av de tyska spelare som kommer att bära landslaget framöver. Vi har således förstärkt med fyra väldigt bra spelare till en redan bra trupp, med dessa fyra kommer rotationen och möjligheten att vila spelare öka rejält. Vi har Zagdou, Akanji, Sancho, Diallo, Jacob Bruun-Larsen, Balerdi, Gomez och den nya killen från Barcelona på långa kontrakt. Vi har Delaney och Witsel som är stabila med en Dahoud som varit mycket bra i U21-EM och alla gånger har massor kvar att ge. Vi har Paco, Reus och Götze som tillsammans med Hazard, Brandt, Sancho och ev. Bruun-Larsen gör att offensiven ser ut att vara betydligt bredare än i fjol, i alla fall under våren då vi var uddlösa när de bästa var skadade eller ur slag.

Fönstret är långt ifrån stängt och om det slutar väl kommer vi att sälja fem till sju överflödiga spelare dels för att spara lönekostnader men också för att få in transferpengar. Det skulle inte heller förvåna om vi gör ett till stort köp. Trots alla dessa köp vi gjort har strategin med köp billigt utveckla och eventuellt sälj dyrt gjort oss successivt starkare, vi har byggt upp truppen dit vi är idag.

Det som kan bli bättre och borde bli bättre är med tanke på att vi har Tysklands bästa juniorverksamhet. Visserligen tar vi upp två spelare i A-laget – Pulisic kom i och för sig som väldigt ung – men vi har lyckats uselt med att ta fram spelare från juniorerna, även om vi anar en Moukoko där om några år. Vi har stora mängder av våra akademispelare i andra lag från Bundesliga till Dritte Liga, en hel hög till och med – dags att lyckas ta in en eller två startspelare i laget tycker jag.

Inte med det sagt att vi kommer att vinna titlar nu, men vi har själva satt oss i ett bra läge efter en sund och genomtänkt strategi. Vi är i ett läge nu där vi borde kunna utmana om ligatitel, cuptitel och att ta oss långt i CL de kommande åren. Säsongen kan börja!
Joakim Guldbrand

334 total views, 2 views today

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *